tisdag 11 juni 2013

Öh du Janne, ska vi ta ett parti Mix Max på fredag kväll efter jobbet?

Det var tisdag 5 september klockan halv sju på morgonen när telefonen ringde: -Det är bäst att du läser Sydsvenskan idag Richard. Så jag knallade iväg och skaffade ett lösnummer. Och sedan satte cirkusen igång. Jag vet inte hur många journalister jag träffade eller pratade i telefon med under dagarna som följde. Jag hann tom åka till Göteborg och gå in en TV-studio med Siewert Öholm innan veckan var över. Det blev inte många timmars sömn per natt. Jag hade på tok för hög adrenalinhalt.

Och telefonen ringde oavbrutet. En upprörd dam från Hem och Skola tyckte att jag skulle använda min kreativitet till någonting nyttigt: -Varför inte tillverka ett spel där barn hjälps åt att rädda hundar som håller på att drunkna? Jamen herregud, idén är så galet dum att den nästan är bra, förklarade jag. Jag sade också att målgruppen för ett sådant spel är femåringar, jag har tillverkat ett spel för vuxna. Hon förstod inte skillnaden. I hennes värld sitter vuxna och spelar Mix Max tillsammans och har kul. -Det är möjligt att spela Mix Max vuxna emellan även utan barn närvarande om man är exempelvis väldigt bakfull eller vill spexa till det något aldeles jättemycket, men inte regelbundet eftersom Mix Max eller Loppan inte är mycket till utmaning för en vuxen spelare. Jag försökte resonera med människan men det gick ungefär lika bra som att resonera med Sydsvenskans reporter. Sydsvenskan hade gjort Reality till dagens dominerande nyhet, ett riktigt 'scoop'. Och folk verkar tro på vad som står i deras morgontidning. Står det i tidningen är det 'sant'. Åtminstone om man är med i Hem och Skola. Här är förstasidan den 5 sept:


Och inne i tidningen såg det ut så här:

Bara för att klargöra omständigheterna: Sydsvenskan hade fått en spelplan av någon som jobbade på tryckeriet som tryckte enbart spelplanen. Man hade alltså inte spelat Reality eller ens en gång läst reglerna, eller tittat på lådan (den fanns vid tiden för artikeln inte men om den hade funnits så hade det stått på lådan att spelet var till för vuxna). Tidningen antyder också att jag skulle vara mystisk och svår att få tag på. En kriminell typ. Det är givetvis bara struntprat. Sanningen är att tidningen inte var intresserad av att prata med mig. Det var jag som (senare på förmiddagen) ringde till Sydsvenskan inte tvärtom.

Jag tyckte att jag hade bemödat mig om att inte vara för narkotikaapologetisk. Spelet skulle vara spännande och kul men också korrekt i förhållande till subkulturer, attityder och mytologiska föreställningar hos narkotikaanvändare. Priser och andra detaljer skulle förstås vara korrekta men jag hade också sett till att spelet egentligen är mycket hårdare mot den genomsnittlige haschförsäljaren än vad som är fallet i verkligheten. I Reality får man vara glad om man vinner. Det innebär att man inte är död, har fått AIDS, sitter på Mentalsjukhuset eller på kåken, eller är helt utfattig. Det är för övrigt fullt möjligt att vinna spelet fast man är döende i AIDS.

Veckan innan artikeln höll jag som bäst på att ställa i ordning de olika komponenterna i spelet, marker, spelplan, tärning, etc. Lådan var nästan klar, skulle hämtas senare i veckan, spelplanen hade jag redan plockat upp, tärningar och figurfötter hade jag köpt av ett företag i norra Skåne, alla andra saker i Malmö. Affisch och nästan alla andra trycksaker, marker, regelhäfte, AIDS-termometer, etc trycktes på ett litet coolt tryckeri vid Värnhem. Nu makulerades lådan av en orubblig lådtillverkare. Jag blev tvungen att improvisera. Hela lanseringen blev förskjuten i tiden. Och inga normala affärer samt en del av de spelaffärer jag pratat med ville inte ha med spelet att göra. I normalfallet borde uppmärksamheten ha varit bra reklam men här blev det inte så. Narkotika är helt enkelt tabu. Inte röra, inte tala om, inte tänka på. Men jag fick ju förstås en hel del cred av folk som kunde läsa mellan raderna och jag sålde nog en tre fyra hundra spel direkt när spelet var klart. Jag förlorade inga pengar på affären men Fat Fay blev inte heller ett spelföretag som gav ut ett spel om året som jag hade tänkt eller hoppats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar