tisdag 2 april 2013

Monitor

Monitor var en månatlig tidskrift som gavs ut på Kulturmejeriet i Lund. Kulturmejeriet är för de som inte vet ett kulturhus (inte bara) för ungdomar med replokaler, teater, bio, konsertlokaler, restaurang/café/bar, etc. Monitors Anna Lundin gillade i oktobernumret 1995 inte Sydsvenskans artiklar om Reality.
I artikeln står att spelplanen blev makulerad. Det är den officiella versionen. Företaget som tryckte spelplanen tryckte huvudsakligen läromedel. Hela den delen av verksamheten hade äventyrats, trodde man på tryckeriet, om man inte tog avstånd från spelet och makulerade spelplanen. Jag hade dock redan betalat och hämtat mina 1000 spelplaner på lördag förmiddag tredje september, två dagar innan Sydsvenskans första artikel, så jag vägrade givetvis att lämna dem ifrån mig. Men jag kunde förstås vara tillmötesgående och säga att spelplanen hade blivit makulerad när någon frågade.

Spelets låda som trycktes på annat håll blev dock makulerad. Och därmed blev spelet något fördröjt. Man hade kunnat tänka sig att en skandal hade varit bra för försäljningen så som antyds i slutet av artikeln. Så hade kanske varit fallet om spelet hade legat i butik men nu ville normala distributörer inte ta i spelet med tång när det väl blev klart. Och nog fan hade det blivit indraget av en hel del butiker om det legat till försäljning. Detta var lite mer tabu än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.

Att ämnet knark var tabu kände jag förstås till. Men jag trodde nog ändå att folk skulle gäspa och rycka på axlarna. Precis som antyds i Monitors artikel, fanns det filmer, exempelvis Pulp Fiction, där det skämtades om knark. Men detta var ju en stor Hollywoodproduktion. Den kunde man ju inte gnälla om i media utan att framstå som töntig. Det fanns också några nu eventuellt bortglömda europeiska filmer, danska Pusher och brittiska Trainspotting, som också handlade om knark, våld, fagra kvinnor och farliga unga män. Pulp Fiction kanske är en mer humoristisk film än de europeiska motsvarigheterna som hade en mer socialrealistisk, ödesmättad ton. Do it and die. I amerikanska 70-talsskräckfilmer dog man vanligen om man hade haft sex i början på filmen. I europeiska våld och knarkfilmer dog man om man hade rökt på i början av filmen. Jag följde det här ledmotivet ganska väl i Reality.

Reality är en slags kombination av öde, humor och socialrealism. Ingenting kan ju som bekant gå mer käpprätt åt helvete än ett Realityparti. Men Reality är ett brädspel. Och brädspel till skillnad från filmer var någonting som barn och familjer enligt dåtidens tänkande ägnade sig åt istället för att gå till kyrkan på söndagarna. Sprängkraften i kombinationen knark och spel förstod jag inte förrän mediatåget hade kört över mig. Vanliga människor i min utvidgade bekantskapskrets reagerade dock annorlunda. Hela affären upplevdes som löjlig och Sydsvenskans artiklar som missriktad moralism. Så jag kan inte påstå att jag på något vis blivit lidande av detta. Tvärtom. Men jag hade förmodligen sålt fler spel med en bredare distribution. Och eventuellt hade jag då tryckt upp något av mina andra spel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar