tisdag 11 juni 2013

Öh du Janne, ska vi ta ett parti Mix Max på fredag kväll efter jobbet?

Det var tisdag 5 september klockan halv sju på morgonen när telefonen ringde: -Det är bäst att du läser Sydsvenskan idag Richard. Så jag knallade iväg och skaffade ett lösnummer. Och sedan satte cirkusen igång. Jag vet inte hur många journalister jag träffade eller pratade i telefon med under dagarna som följde. Jag hann tom åka till Göteborg och gå in en TV-studio med Siewert Öholm innan veckan var över. Det blev inte många timmars sömn per natt. Jag hade på tok för hög adrenalinhalt.

Och telefonen ringde oavbrutet. En upprörd dam från Hem och Skola tyckte att jag skulle använda min kreativitet till någonting nyttigt: -Varför inte tillverka ett spel där barn hjälps åt att rädda hundar som håller på att drunkna? Jamen herregud, idén är så galet dum att den nästan är bra, förklarade jag. Jag sade också att målgruppen för ett sådant spel är femåringar, jag har tillverkat ett spel för vuxna. Hon förstod inte skillnaden. I hennes värld sitter vuxna och spelar Mix Max tillsammans och har kul. -Det är möjligt att spela Mix Max vuxna emellan även utan barn närvarande om man är exempelvis väldigt bakfull eller vill spexa till det något aldeles jättemycket, men inte regelbundet eftersom Mix Max eller Loppan inte är mycket till utmaning för en vuxen spelare. Jag försökte resonera med människan men det gick ungefär lika bra som att resonera med Sydsvenskans reporter. Sydsvenskan hade gjort Reality till dagens dominerande nyhet, ett riktigt 'scoop'. Och folk verkar tro på vad som står i deras morgontidning. Står det i tidningen är det 'sant'. Åtminstone om man är med i Hem och Skola. Här är förstasidan den 5 sept:


Och inne i tidningen såg det ut så här:

Bara för att klargöra omständigheterna: Sydsvenskan hade fått en spelplan av någon som jobbade på tryckeriet som tryckte enbart spelplanen. Man hade alltså inte spelat Reality eller ens en gång läst reglerna, eller tittat på lådan (den fanns vid tiden för artikeln inte men om den hade funnits så hade det stått på lådan att spelet var till för vuxna). Tidningen antyder också att jag skulle vara mystisk och svår att få tag på. En kriminell typ. Det är givetvis bara struntprat. Sanningen är att tidningen inte var intresserad av att prata med mig. Det var jag som (senare på förmiddagen) ringde till Sydsvenskan inte tvärtom.

Jag tyckte att jag hade bemödat mig om att inte vara för narkotikaapologetisk. Spelet skulle vara spännande och kul men också korrekt i förhållande till subkulturer, attityder och mytologiska föreställningar hos narkotikaanvändare. Priser och andra detaljer skulle förstås vara korrekta men jag hade också sett till att spelet egentligen är mycket hårdare mot den genomsnittlige haschförsäljaren än vad som är fallet i verkligheten. I Reality får man vara glad om man vinner. Det innebär att man inte är död, har fått AIDS, sitter på Mentalsjukhuset eller på kåken, eller är helt utfattig. Det är för övrigt fullt möjligt att vinna spelet fast man är döende i AIDS.

Veckan innan artikeln höll jag som bäst på att ställa i ordning de olika komponenterna i spelet, marker, spelplan, tärning, etc. Lådan var nästan klar, skulle hämtas senare i veckan, spelplanen hade jag redan plockat upp, tärningar och figurfötter hade jag köpt av ett företag i norra Skåne, alla andra saker i Malmö. Affisch och nästan alla andra trycksaker, marker, regelhäfte, AIDS-termometer, etc trycktes på ett litet coolt tryckeri vid Värnhem. Nu makulerades lådan av en orubblig lådtillverkare. Jag blev tvungen att improvisera. Hela lanseringen blev förskjuten i tiden. Och inga normala affärer samt en del av de spelaffärer jag pratat med ville inte ha med spelet att göra. I normalfallet borde uppmärksamheten ha varit bra reklam men här blev det inte så. Narkotika är helt enkelt tabu. Inte röra, inte tala om, inte tänka på. Men jag fick ju förstås en hel del cred av folk som kunde läsa mellan raderna och jag sålde nog en tre fyra hundra spel direkt när spelet var klart. Jag förlorade inga pengar på affären men Fat Fay blev inte heller ett spelföretag som gav ut ett spel om året som jag hade tänkt eller hoppats.

söndag 2 juni 2013

Regeluppdatering

Följande text är den senaste uppdateringen av ett regelkomplement som jag lägger i varje nytt spel. Detta har inte ändrat sig mycket sedan slutet av 90-talet men kan ändå vara av intresse för folk som skaffade ett spel tidigt:


Regel appendix (uppdaterad juni 2013)

Gratulerar! Du håller nu i ett exemplar av förstaupplagan från 1995 av sällskapsspelet Reality. Vilken typ av spel är då Reality? Egentligen är det bara ett vanligt brädspel. Men spelet blev kontroversiellt redan innan det fanns till försäljning. Reality kallades exempelvis ”Monopol för brottslingar” i Dagens Nyheter. Detta är en tillspetsad formulering. Det är förstås inte bara brottslingar som spelar Reality. Jämförelsen med Monopol är dock ganska träffande. Men istället för att spela en rövarkapitalist i fastighetsbranschen gestaltar spelaren i Reality en småhandlare i narkotika, en dilare på gatunivå, som även vid tillfälle gör inbrott och med vapen i hand försvarar sina surt förvärvade marknadsandelar. Här nedan följer 1. några förtydliganden gällande regler som visserligen behandlas i regelhäftet men som kan vara värda en upprepning; 2. en sektion nya regler; och 3. en kortare diskussion om pondus och taktik.

1. Regelförtydliganden

Det är lätt att spela Reality. Det är bara att med tärningsslag förflytta sig medsols runt planen och göra vad som står på rutor och kort. Vid specifika händelser, till exempel om en spelare blir Hivare eller vill skjuta ihjäl en motspelare konsulterar spelarna reglerna. Användning av sax och miniräknare underlättar.

Köpa/sälja knark: När spelaren köper Hasch köper spelaren alltid för priset och mängden som anges på tabellen på spelplanen, eventuellt modifierat av kort eller rutor. Och på samma sätt säljer spelaren enligt tabellen. Spelaren köper alltså i normalfallet in 100 gram hasch för 2500 kronor. Vid försäljningstillfällen avyttrar spelaren 10 gram för 1000 kronor.

Det går inte att både köpa och sälja samma typ av narkotika på en och samma ruta vid ett och samma tillfälle. Spelaren kan dock köpa en sorts narkotika och sälja andra.

Angående spelordning: Informationen på rutorna genomförs i lugn och ro uppifrån och ned. Ibland tvingas spelaren iväg från rutan innan all text är avklarad. Det kan vara spelavgörande, exempelvis på Uteserveringen, att vända upp ett nytt Nightcard, köpa eller sälja knark och ta Bohemkort i rätt ordning.

Om det finns en stoppskylt på planen så stannar spelaren på den oavsett tärningsslaget, såvida spelaren inte använder Amfetamin eller Kokain enligt specialreglerna.

Stämningsskapande information: När det står (på kort eller rutor) att spelaren får en utgift ska denna betalas oavsett om varan finns i spelet eller inte. Exempel: ”Du satsar 50 kr på lotteri.” Då ger spelaren 50 kr till banken men får ingen lott. Spelet har inga lotter. Eller ”Du vinner 3000 kr på fotboll.” Glöm fotbollen och ta 3000 kronor från banken. Kortet som säger ”Du säljer allt (utom vapen, knark, Bohemkort och övriga Realitykort) du äger för 5000 kr.” fungerar på samma sätt. Spelaren får 5000 kronor från banken men blir inte av med någonting. Det är spelarens tänkta övriga egendom (dator, tv, cykel, what not) som säljs, typ på Blocket eller Tradera. Om det står på en ruta att spelaren köper korv eller glass e dyl. så ska spelaren ge pengar till banken men får ingen korv. Spelaren får endast något för pengarna om spelaren köper något väsentligt som vapen eller knark. Kortet ”Ge Bonker 10g hasch eller gå till Sjukhuset (ruta 24) (om du inte har ett vapen).” betyder ingenting annat än: Lägg 10g Hasch i banken eller gå till Sjukhuset. Om spelaren har ett vapen kan spelaren ignorera kortet. Även Tårgas fungerar som vapen men tårgasen blir då förbrukad. Driftiga spelare har utvecklat ett av korten på ett sätt som spelkonstruktören uppskattar: ”Du ’lånar’ 3000 kr av en polare.” var ursprungligen tänkt att fungera på samma sätt som ovan men fungerar nu såtillvida att spelaren tar 3000 kr från valfri motspelare.

Sammanfattningsvis kan sägas att spelkonstruktören har fyllt rutor (och kort) med stämningsskapande information. Spelaren kan betrakta detta som någon slags infotainment, eller som helt ovidkommande och bara läsa vidare. Samtliga rutor innehåller också någon slags konkret information av arten, bli av med pengar, få pengar eller saker, tag ett kort, stå över, köp eller sälj narkotika, osv.

2. Nya Regler

HIV-smittad spelare får inte lämna blod på Sjukhuset.

Om Heroinist hamnar på Mentalsjukhusets avgiftning (eller blir intagen) slipper denne att betala 400 kr den/de omgång(ar) han/hon står över. Heroinist som sitter i Häktet måste dock betala. Blir spelaren pank under häktestiden slipper spelaren att betala och går sedan direkt från Häktet till Arbetsförmedlingen när straffet är avtjänat. Heroinist som blir avgiftad/intagen eller inte kan betala under häktestid kan välja att avsluta missbruket.

Heroinist som drar ett andra Heroinistkort betalar 800 kr/omgång, ett tredje kort innebär 1200kr/omgång. Eftersom det här är en ganska rolig regel kan spelarna välja att göra om ett par tre valfria Bohemkort till ytterligare Heroinistkort. Maxkostnaden för ett heroinmissbruk är dock oföränderligt 1200 kr/omg.

Två Pistoler räknas som ett Automatvapen. För närmare information, se någon av John Woo’s Hong Kong-actionfilmer, exempelvis Hard Boiled, A Better Tomorrow eller The Killer.

Spelare som har Amfetamin och som hamnar på en ruta där man måste stå över för att få en fördel (exempel ”Skriv en novell-rutan”) kan utnyttja Speed-specialregeln, ge 1g Amfetamin till banken och göra rutans information utan att stå över. Jämför tillkomstmytologin för Jack Kerouacs On the Road. Amfetaminets effekter gäller sedan i ytterligare två drag som vanligt.

Frivillig extraregel. Spelkaraktärerna öppnar spelet enligt följande:
Günter är heroinist samt startar med en pistol och 5g Amfetamin. Om Günter tar ett heroinistkort betalar Günter 800 kr/omg och ytterligare ett 1200 kr/omg.  
Ganesh startar med en pistol och kan välja vilken av rutorna Ravet, Konserten, Festen eller Danspalatset han vill gå till från Uteserveringen.
Jonte kan inte bli misshandlad, behöver inte gå till Sjukhuset om han inte vill (men stannar där på ordinarie tärningsslag), är immun mot Tårgas, har ett fettlager som motsvarar Skyddsväst samt startar med en dunk Hembränt.
Vicky Nova tittar på samtliga och stjäl ett valfritt Bohemkort om hon hamnar på samma ruta som en motspelare, eller på rutan bredvid (enligt samma regler som gäller att skjuta med Automatvapen). Vicky lägger också till 1 på tärningsslaget Duell.
Gozer startar med t3 Antikviteter och 5 LSD-tripper samt lägger till 1 vid Antikslag.
Piller börjar med 10 Extacypiller, kan inte använda Kokain-specialregeln och går om han vill när det är hans tur, till ruta 6.
Brian börjar med 5 doser Svamp samt lägger till 1 på Stöldgodsslag och Novellslag.
Hasse är Copkiller samt startar med en Pistol och 5g Rökheroin.
Om spelarna väljer denna extraregel bör antingen spelordningen eller karaktärerna slumpas. Dvs antingen öppnar den första spelaren spelet med att välja karaktär och sedan kasta tärningen, därefter väljer den andra spelaren karaktär och kastar tärningen. Eller så lottar spelarna ut karaktärerna - precis som i verkligheten – innan spelet börjar.

3. Pondus och taktik

Spelform A: Risken för att spelaren ska dö är under alla omständigheter överhängande. Och om spelaren ändå ska skjuta ihjäl motspelarna är det lika bra att börja direkt. Kombinera Kokain-specialregeln med reglerna för Automatvapen. Och rensa spelplanen systematiskt.

Spelform B: Försiktiga spelare skaffar sig vapen men noterar att det kan vara riskfyllt att använda dem. Vapen utgör dock ett utmärkt skydd mot dårar (som beskrivs i förra stycket). Vinner gör den som säljer med monopol på rätt rutor.

Spelform A+B: Go with the flow och spela flexibelt och målmedvetet som Frank i filmen Pusher eller som ärrade immigranten Tony Montana eller kanske mer avspänt som Vincent Vega eller hänsynslöst och strategiskt som Keyser Soze. Spelet är inte byggt för allianser men sådana kan förstås uppstå spontant om någon håller på att vinna. Då om inte förr plockar den beslutsamma spelaren fram sina vapen. Men bryt gärna allianser när det passar just dig bäst! Tveka inte att rätt nyttja dina sparade Bohemkort och ditt strategiska övertag i form av en extra Pistol eller ett Automatvapen.

Spelform C: Även laglydiga spelare kan vinna Reality. Detta kan tilltala spelare som tycker att ett brädspel inte bör handla om knarkaffärer, inbrott och mord. Spelkonstruktören rekommenderar då antikvitetsaffärer och novellskrivande. Det är inte tillåtet att använda tårgas hur som helst i verkligheten men eftersom vissa motspelare eventuellt använder sina eldvapen flitigt är både skyddsväst och tårgas att rekommendera för den laglydige spelaren. Spelet kan dock bli lite enahanda om alla spelare väljer den här smala vägen. 

fredag 31 maj 2013

Kom så spelar vi

Det finns ett behov av att spela Reality ute på gator och torg, naturligtvis. En god idé kan då vara att i all enkelhet anordna en spelträff, exempelvis på Café Ariman i Lund nu på söndag 2 maj kl 15.00.

Sagt och gjort! Kom så spelar vi, sön 2 maj kl 15 på Café Ariman i Lund.
Alla är välkomna, inget inträde, inga krav, spela eller häng och kolla in läget.

Dock, en Arimanmästare i Reality 2013 kommer att utses. 



Resultatet av eventet och tävlingen kommer givetvis att redovisas.




måndag 13 maj 2013

Brio och Knarkspelet

Brio ska enligt Sydsvenskan ha stått bakom Reality och planerat en lansering. Styrelseordföranden i Brio gör offentlig avbön och tar avstånd från 'Knarkspelet'. Brio "backar" enligt Sydsvenskan 7/9-1995.  

Egentligen berörde inte dessa skriverier mig eller Reality ett dugg. Jag tyckte emellertid att det var lite lustigt att en näringslivsvänlig morgontidning med någon slags samhällsansvar fabricerade en historia av den här typen och avsiktligt samt helt grundlöst komplicerade verksamheten för ett gammalt anrikt skånskt företag. Hallå, var är lokalpatriotismen? Men det var ju ett kul 'scoop' förstås: att en leksakstillverkare konstruerar/lanserar ett 'knarkspel'. Verklighetsförankring är givetvis en förhandlingsfråga även på en morgontidning, och definitivt underordnad ett moraliskt korståg, med eller utan spexinslag.

Fat Fay hade dock köpt figurfötter och tärningar från ett dotterbolag till Brio. Men det hade Sydsvenskan ingen aning om. Och artiklarna antyder ju snarare att Brio stött själva produktutvecklingen av Reality och planerade lanseringen av spelet men att man efter Sydsvenskans kritik backar från detta 'felaktiga' beteende. Metro publicerar som vanligt nyheten ett par dagar senare (11/9).
En bieffekt av Metros nyhetshantering är att Metros 'nyhet' - att Brio ligger bakom Reality - kommer 8/9, dvs Metro köper (och publicerar nyheten) av Sydsvenskan en dag efter att Sydsvenskan har låtit Brioordföranden dementera. En bra nyhet behöver inte alltid vara sann, bara underhållande.
Hur kunde då Sydsvenskan få för sig att Brio skulle sköta försäljningen av Reality? Vad grundade man uppgiften på? Uppenbarligen hade en olycklig, mer eller mindre nyanställd, säljare på Brio ringt upp Sydsvenskan och ställt frågor om spelet när han läst om det i tidningen. Han hade haft den dåliga smaken att ifrågasätta Sydsvenskans vinkling och entusiastiskt och kanske något godtroget antytt att spelet kanske kunde fylla en didaktisk funktion. Sydsvenskan tog givetvis säljaren på orden och viggade säkerligen med lätthet av honom tillräckligt mycket för att kunna skriva en artikel. Han var en talträngd gosse den där säljaren. Inte ringde Sydsvenskan och dubbelkollade med någon ansvarig på Brio, försäljningschef eller så, nä nä, då kunde man ju ha fått ett tråkigare svar, och ingen rolig artikel. 

Den olycklige säljaren fick tag på mig i slutet på veckan och undrade om jag kunde ge honom jobb. Han hade nämligen fått sparken från Brio med omedelbar verkan. Jag gav honom mina sympatier men hade inga möjligheter att erbjuda ett jobb. Han fixade väl någonting annat får jag hoppas.

När det gäller mina åsikter i artikeln här ovan så står jag givetvis för dem men det framstår som att det är frågan om en regelrätt intervju och så var inte fallet. På morgonen efter att ha läst den allra första artikeln (med braskande rubriker och färgbild på förstasidan dagen innan 5/9) ringde jag upp och bad att få tala med reportern, varvid vi hade ett litet ska vi säga gräl. Jag tyckte det var konstigt att man skrev en extremkritisk artikel om ett spel utan att kontakta konstruktören och utan att spela själva spelet. Jag undrade också var Sydsvenskan hade fått spelplanen ifrån. Hade reportern norpat en spelplan från tryckeriet månne? Jag erbjöd mig givetvis att ställa upp på en intervju. Jag tyckte mig inte ha något att skämmas för. Spelet skulle enligt min mening vara spännande och kul att spela. Visst förstod jag att Reality hade ett innehåll som kunde uppfattas som stötande. Men om man spelade Reality så insåg man också snabbt att spelarna i de flesta fall råkade väldigt illa ut, blev ihjälskutna, fick AIDS, hamnade i häktet eller på mentalsjukhuset. Jag tyckte att jag hade gjort ett moraliskt litet spel.

-Jaha men då skickar vi en fotograf och tar ett foto. Var bor du?
-Jag bor på Lilla Södergatan i Lund, och när ska vi göra intervjun? 
-Jag har bandat dig så det är redan avklarat.
Jag hade att välja mellan att få delar av vår lilla gräl/diskussion publicerad eller att få gå svarslös. Jag borde ha vägrat men insåg också att det var klart bättre att stå för vad jag gjort i tidningen oavsett på vilket sätt texten uppkommit. Så fotografen kom och tog mycket riktigt ett foto snett uppifrån, positionen var mycket viktig, jag hade inte mycket att säga till om där heller. Jag är dock ganska nöjd med både text och bild.


tisdag 9 april 2013

Subkultur: Fast Fwd Nu Nu Nu!

I väntan på att vi ska spela ett parti på offentlig lokal inom kort slänger jag upp några av de foton på spelplanen och spelet som jag senast tog.
 Ja det är väl inte mycket att kommentera. Det finns en självbiografisk ton i spelet. Saker och ting samt fä och människor jag har sett, träffat och upplevt syns på bilderna som jag har ritat och i texterna. Jag ritade tidigare serier i Dackekuriren, Smålands Nations tidning. Spelkaraktärerna Jonte och Piller samt Hasse någon gång har figurerat i serien Jonte. Att jag ritar en katt i stället för exempelvis en hund är inte så konstigt. Jag har haft fyra katter och vet därför mer om hur en katt ser ut. Den där killen som snortar något på bilden skulle också kunna sägas vara ett självporträtt, rent utseendemässigt, i typ 25-årsåldern. Vad gäller själva aktiviteten lämnar jag den därhän. Nått sånt har jag inget minne av. På dessa rutor får man ju för övrigt också en tydlig inblick i dygnets skiftningar. Efter krogen kommer inte sällan efterfesten, fyllekränget, knarket och/eller inbrottsrundan, och eventuellt för de som har otur vistelsen på mentalsjukhuset.

Lådan, ja den berörde jag ju i förra posten så den behöver kanske ingen närmare kommentar. Jo elefanten kanske. Den är ingen av seriefigurerna i Jonte vad jag vill minnas men symboliserar ju i sig en dröm om Indien, värmen och frukterna som är en del av spelet och av anti-Svenssonideologin hos de som praktiserar Reality i verkligheten. Bilden är också en mager och otrevlig gangsterversion av den väldigt frodiga, fredliga guden Ganesh, alla barns gud. Jag ber alla troende om ursäkt för detta. Samtidigt tycker jag att elefanten är en av spelets bästa bilder. Jag är ändå lite svag för actionhjältar som pekar med hela handen.
 Här nedan syns några andra aspekter på subkulturen som skildras i spelet: Sporten att smuggla från Köpenhamn, att lura 'systemet', att plocka svamp och annat spännande på landet, musik- och konstnärsdrömmarna, second hand och antikmarknadens lockelse, förhållandet narkotika-religion, LSD som spännande oblat i 'drogkyrkan' och den eviga nu-känslan, att leva här och nu. Glöm morgondagen. Carpe diem är den småborgerliga varianten av detta tema. Ja, det var kanske lite pretentiöst det här men jag låter det stå, det kan ju modifieras efter hand.


tisdag 2 april 2013

Monitor

Monitor var en månatlig tidskrift som gavs ut på Kulturmejeriet i Lund. Kulturmejeriet är för de som inte vet ett kulturhus (inte bara) för ungdomar med replokaler, teater, bio, konsertlokaler, restaurang/café/bar, etc. Monitors Anna Lundin gillade i oktobernumret 1995 inte Sydsvenskans artiklar om Reality.
I artikeln står att spelplanen blev makulerad. Det är den officiella versionen. Företaget som tryckte spelplanen tryckte huvudsakligen läromedel. Hela den delen av verksamheten hade äventyrats, trodde man på tryckeriet, om man inte tog avstånd från spelet och makulerade spelplanen. Jag hade dock redan betalat och hämtat mina 1000 spelplaner på lördag förmiddag tredje september, två dagar innan Sydsvenskans första artikel, så jag vägrade givetvis att lämna dem ifrån mig. Men jag kunde förstås vara tillmötesgående och säga att spelplanen hade blivit makulerad när någon frågade.

Spelets låda som trycktes på annat håll blev dock makulerad. Och därmed blev spelet något fördröjt. Man hade kunnat tänka sig att en skandal hade varit bra för försäljningen så som antyds i slutet av artikeln. Så hade kanske varit fallet om spelet hade legat i butik men nu ville normala distributörer inte ta i spelet med tång när det väl blev klart. Och nog fan hade det blivit indraget av en hel del butiker om det legat till försäljning. Detta var lite mer tabu än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.

Att ämnet knark var tabu kände jag förstås till. Men jag trodde nog ändå att folk skulle gäspa och rycka på axlarna. Precis som antyds i Monitors artikel, fanns det filmer, exempelvis Pulp Fiction, där det skämtades om knark. Men detta var ju en stor Hollywoodproduktion. Den kunde man ju inte gnälla om i media utan att framstå som töntig. Det fanns också några nu eventuellt bortglömda europeiska filmer, danska Pusher och brittiska Trainspotting, som också handlade om knark, våld, fagra kvinnor och farliga unga män. Pulp Fiction kanske är en mer humoristisk film än de europeiska motsvarigheterna som hade en mer socialrealistisk, ödesmättad ton. Do it and die. I amerikanska 70-talsskräckfilmer dog man vanligen om man hade haft sex i början på filmen. I europeiska våld och knarkfilmer dog man om man hade rökt på i början av filmen. Jag följde det här ledmotivet ganska väl i Reality.

Reality är en slags kombination av öde, humor och socialrealism. Ingenting kan ju som bekant gå mer käpprätt åt helvete än ett Realityparti. Men Reality är ett brädspel. Och brädspel till skillnad från filmer var någonting som barn och familjer enligt dåtidens tänkande ägnade sig åt istället för att gå till kyrkan på söndagarna. Sprängkraften i kombinationen knark och spel förstod jag inte förrän mediatåget hade kört över mig. Vanliga människor i min utvidgade bekantskapskrets reagerade dock annorlunda. Hela affären upplevdes som löjlig och Sydsvenskans artiklar som missriktad moralism. Så jag kan inte påstå att jag på något vis blivit lidande av detta. Tvärtom. Men jag hade förmodligen sålt fler spel med en bredare distribution. Och eventuellt hade jag då tryckt upp något av mina andra spel.

torsdag 28 mars 2013

Nissenytt spelar Reality

Det var en del tidningar som publicerade recensioner av Reality. Jag har tidigare postat en recension från fanzinet Glaurung och en från SvD. Här nedan följer recensionen från Nissenytt ett spelfanzine från Uppsala.


Den norska anarkisttidningen som jag refererade till i en tidigare blogg heter Gateavisa. De hade en intressant recension av spelet som gjorde att jag sålde en hel del spel i Norge 1996. Jag ska försöka fixa fram den recensionen.

tisdag 26 mars 2013

Den här artikeln publicerade DN utan att ha spelat eller ens (som Sydsvenskan) ha tittat på en realityspelplan. Reportern hade dock till skillnad från Sydsvenskan gjort sig omaket att slå mig en signal och bett mig beskriva spelet. Trots att detta är en artikel i Sveriges ledande morgontidning är det tveksamt om det går att kategorisera artikeln som objektiv. Det är exempelvis inte särskilt troligt att det är specifikt brottslingar som spelar just detta spel. Däremot är det en underhållande artikel. Den publicerades 4 oktober 1995, nästan exakt en månad efter den första artikeln i Sydsvenskan.

fredag 22 mars 2013

Nu kan Puerto Ricaner också köpa Reality - alla spels värsting

På förekommen anledning, en angelägen spelare har hört av sig från vårt sydliga grannland Tyskland, har jag nu ändrat Pay Pal-rutinen så att spelare från hela världen kan köpa sitt eget Reality - alla spels värsting.

Egentligen är jag inte så förvånad. Ett spel som i rikstäckande morgontidningar kallas Knarkspelet, helsjukt och Monopol för brottslingar drar gärna till sig intresse. Vad är det fråga om?!? På 90-talet sålde jag mycket riktigt ett ganska stort antal spel till Norge, efter att en norsk anarkisttidning skrev en positiv recension av spelet. Om jag hittar artikeln bland mina gömmor ska jag lägga upp den i en blogg. Recensionen är underhållande i sig. Synd att jag har förlagt den. Jag fick även ett litet antal kärleksfulla fan-mail från Norge där jag kallades "söte bror" och annat trevligt.

Jag har över åren också sålt en hel del spel till Finland samt ett par till England, USA och Tyskland respektive, inte alltid till svenskar i diasporan. Ibland köper och spelar även icke svenskspråkiga spelare Reality - alla spels värsting.

Bilden på Realityspelaren är en tidigare icke använd orginalbild från 1995.

onsdag 20 mars 2013

Om moralpanikforskning

Om du vill veta mer om moralpanik som samhällsfenomen, vad/vem/vilka som utlöser moralpanik och vems/vilkas kulturvanor som blir föremålet för en moralpanik och vilka funktioner moralpaniken fyller. Läs den här intressanta artikeln i Eurogamer:
http://www.eurogamer.se/articles/2013-03-19-hundra-ar-av-svensk-moralpanik
Brädspelet Reality nämns i förbifarten!!

måndag 18 mars 2013

En helt vanlig spelrecension av Reality!

Det var nu inte bara skandalartiklar och konstiga insändare om Reality. Det fanns också tidningar som recenserade spelet. Jag har tidigare lagt upp en recension från Svenska Dagbladet. Men Reality recenserades också i några rollspelsfanzines, exempelvis i Glaurung:
Observera att uppgifterna i Realityannonsen är antikvariska vad gäller pris och betalningsform. Snygg drake på omslaget!

lördag 16 mars 2013

Stoppa Knarkspelet!

Läs insändaren som jämför Reality med kärnvapen. Det är en svår fråga förstås, vad är farligast, atombomber eller Reality? Båda insändarna skrevs vid en tidpunkt när spelet var under tryckning. Fat Fay ger dig nu möjlighet att vara efterklok. Vad tycker du? Och du, känner du någon som tyckte riktigt illa om Reality när det begav sig, eller senare? Skriv och berätta i tävlingen Berätta din bästa Realityhistoria! utlyst av Fat Fay i en tidigare post.

fredag 15 mars 2013

Aftonbladet spelar Reality

Första bidraget i tävlingen Berätta din bästa Realityhistoria som utlystes igår har lämnats in av Mats i Falun. Ett mycket starkt bidrag som inte lämnar mig oberörd. Tack Mats. Folk som är tidigt ute är lättare att komma ihåg. Låt er nu alla inspireras av Mats. För att aktivera minnescellerna och skapa lite inspiration kommer jag att lägga en post om dagen framöver med någonting spännande att kontemplera över. Dagens post blir en artikel som publicerades hösten 1995 i Aftonbladet. Reportern Per-Ola Ohlsson lyckas få dåvarande Rikspolischefen att spela Reality.




torsdag 14 mars 2013

Berätta din bästa Realityhistoria!

Kära Realityspelare!

Jag har hört en hel del hisnande spektakulära, fantastiskt roliga, finstämda/gripande och/eller osannolika Realityhistorier genom åren. Det hade varit roligt att höra alla dessa historier igen.
Därför utlyser jag en tävling. Berätta din bästa historia om Reality - alla spels värsting. Har du flera historier berätta då en eller två till, men håll dem separerade om de inte utgör en helhet. Skriv in din historia på kommentatorsfältet efter den här posten. Du kan också skicka din historia till kontaktadressen: reality.fat.fay@gmail.com. Du kan också skriva din historia på fb-sidan: Reality - alla spels värsting. Önskvärt vore om samtliga historieberättare skickade ett meddelande till kontaktadressen. Förstapris i tävlingen är nämligen ett Realityspel och jag måste ju veta var det ska skickas. Finns flera oerhört bra historier kan andra- och tredjepriser övervägas.
Samtliga historier kan komma att publiceras på något sätt exempelvis på denna blogg som en post eller i en boklett i framtida upplagor av Reality. Därför är det viktigt att ange i meddelandet till kontaktadressen om man vill stoltsera med sitt namn, förnamn+-efternamn+-bostadsort eller ha ett alias+bostadsort. Jag förbehåller mig rätten att publicera inskickade historier på dessa eller andra sätt.

Var gärna koncis, använd inte mer tecken än nödvändigt, men skriv inte heller i telegramform. Om nu inte just detta är din litterära stil.

Tävlingen har inget fix slutdatum. Eftersom jag vet att det finns många fina Realityhistorier vill jag gärna ha in en fet hög innan jag delar ut priser. Och den här bloggen är ju inte väldigt känd ännu. Du kan hjälpa mig att skynda på den här processen genom att sprida ordet om blogg, fb-sida och tävling. Känner du rent av någon som har den perfekta historien. Släpa ut honom/henne ur garderoben så kanske jag fixar ett bonuspris till dig.